Kaniner

Fransk vädur och dvärgvädur

Som namnet antyder härstammar den från Frankrike. Det är en stor ras av ”bulldogstyp” med hängande öron. Idealvikten ligger på ungefär sex kilo. Den är lugn och har få sjukdomar. Från början avlades den för slaktproduktion men idag är det en populär sällskapskanin. Sedan 1974 finns även en dvärgvädur som har en idealvikt mellan 1,5 – 1,8 kilo. Som sin större släkting är den mycket lätthanterlig och trevlig.

Gotlandskanin
Kaniner har hållits som husdjur i Sverige åtminstone sedan 1500-talet, men vildkaninen kom till Gotland mycket senare. På 1960-talet hade intresset för att hålla kaniner som husdjur sjunkit så mycket att man trodde att den svenska lantraskaninen dött ut. Den fanns dock kvar i ensligt belägna trakter på Gotland, därav namnet Gotlandskanin. Gotlandskaninen är en lokal variant av den gamla svenska lantraskaninen. Lättföddheten liksom de goda modersinstinkterna och härdigheten räknas som primitiva egenskaper och är ett måste för en arts överlevnad. Vissa ljusfärgade Gotlandskaniner får vintertid en mörkare skuggning i den täta vinterpälsen som påminner om skogsharens.
Kaninerna kallades förr ”stallharar” och fick gå fritt i ladugården och försörja sig på foderspill från kossorna. Vid behov tog man sig en stek bland kaninerna i ladugården. Speciellt under kristider, som t.ex världskrigen, har kaninen starkt bidragit till enskilda odlares ekonomi och hushållning. Kaninskötsel understöddes till och med av statsmakten. Livsmedelsnämnden i Stockholm gav under första världskriget bidrag till kaninavel i koloniträdgårdarna. Ibland sålde man kaninkött och fick på det viset extra inkomst. Under andra världskriget fick man 2 kr/kg för kaninkött som var mycket pengar då. Ibland bytte man hane med någon granne för att undvika inavel.
Gotlandskaninen har aldrig varit föremål för någon målinriktad egenskapsavel. Den stam vi har idag har haft mer än 100 år på sig att anpassa sig till svenska förhållanden. Ingen inkorsning av främmande ras har påverkat den genetiska sammansättningen som ur genbankssynpunkt är värt att bevara. Gotlandskaninen är listad som en utrotningshotad husdjursras. Den har kvar lantrasens typiska egenskaper som stor variation av färg, härdighet, lättföddhet, god reproduktionsförmåga och goda moderegenskaper. Modersinstinkten är så starkt utvecklad att rasen uthärdar störningar under yngeltiden mycket bättre än andra raser. I stället för att överge eller bita ihjäl ungarna visar honan aggressivitet mot inkräktaren och har alltså tydliga beskyddarinstinkter. I samma kull kan det förekomma lika många färger och mönstervariationer som antalet ungar.
Gotlandskaninen är till lynnet alert, framåt och mycket nyfiken. Det är lätt att låta sig charmas av de alltid uppmärksamma och pigga kaninerna. Men upptäckarglädjen kan gå överstyr så se till att ha en väl försluten bur…
Under sommarlovet kan du hyra en kaninunge på Stall Stråtjära och ge dina barn ett tillfälle att prova på hur det är att ansvara för ett eget djur. Stall Stråtjära är medlem i Svenska Kaninavelsföreningens Riksförbund. Vi har även kaniner i olika åldrar till försäljning.